Mizzenn - vägen till ett nytt liv

Nu börjar jag känna mig lite mer som vanligt i alla fall. Medicinerna börjar ta slut så på lördag är det sista dosen som jag ska ta. Hoppas innerligt på att Nikolinas mage ska bli bättre då. Nu får det vara nog med den här infektionen men jag vågar inte hoppas på att den försvunnit förrän jag sett det med egna ögon.

Idag kommer min pappa hit och ska hjälpa mig med tösen litegrann för F har en lång dag i skolan idag.. Kan verkligen behöva lite avlastning när man har en bebis som i stort sett skriker dygnet runt. Är jättefint väder idag så ska nog försöka ta oss ut på en liten promenad. Kan verkligen behöva lite frisk luft tror jag.

Igår skickade vi in lite kort på framkallning på lillan som vi ska skicka till släkten. Tycker hon känns så himla stor mot var hon var när hon var nyfödd men det är hon ju inte :/ Utvecklingen går så ruskigt snabbt. Nu är hon "med" på ett helt annat sätt, vrider huvudet efter ljud och följer oss och katterna med blicken. Så roligt så :)

En lite tristare nyhet är att det verkar som vi får getingbo på balkongen i år IGEN. I förmiddags hade vi sex getingar inne i vardagsrummet på en och samma gång. Tur att katterna var instängda just för stunden och att F (som är jätterädd för getingar :P) tog en dusch. Fick ut dem allihopa (eller ja, jag kan erkänna att jag smashade allihopa med en kudde).

Nu var det ett bra tag sen jag skrev här.  Har varit full rulle med att försöka få lite rutiner för all bebisskötsel, man är ju inte direkt van. Allting har gått bra med henne, hon är en väldigt lugn och snäll bebis. Tyvärr har hon fått riktigt ont i magen på grund av att jag äter antibiotika men om fem dagar är kurerna avslutade så då ska hon bli bättre. Nu har magdropparna hon får äntligen fått full verkan och magmassagen verkar också fungera bra. Skönt att få sova ganska bra om nätterna.

Själv har jag åkt på endometrit, infektion i livmodern. Inte alls någon höjdare. Det var många om och men innan det blev konstaterat men i onsdags fick jag träffa överläkaren på gyn som redde ut det. Trodde då att allt skulle vara frid och fröjd och jag började känna att jag repade mig. Igår kväll så fick jag dock en riktigt ordentlig blödning som inte visade någon som helst tendens att vilja sluta. Allting gick väldigt fort och två trevliga karlar på ambulansen kom och hämtade mig. På sjukhuset lyckades dem hejda blödningen i alla fall men fy så många hemska tankar som åkte runt i huvudet på mig. Tänk om man förblöder och jag inte får träffa Nikolina mer? Tänk om jag inte kan få fler barn? Tänk om... och så fortsatte det. F var hemma med Nikolina och han var lika orolig han. Man blir verkligen mer orolignär man har barn, definitivt. Nu gick allting bra och under småtimmarna kunde jag ta taxin hem. Så eländig jag kände mig då. Helt blodig T-shirt, målarfärgiga mysbyxor, omplåstrade armar efter nålsticken och ruffsig i håret stod jag ute i ösregnet och väntade på taxin. Undra vad taxichauffören tänkte. Snäll var han i alla fall. Fick med mig medicin som jag ska äta i tre dagar. Hoppas att lillan inte får några känningar av den. Nu är det vila som gäller i några dagar. På tisdag när F ska vara i skolan kommer min pappa hit och avlastar mig med Nikolina. Ska ju försöka att inte röra på mig alltför mycket utan ta det lite lugnt.

Min älskade lilla flicka är i alla fall pigg och kry, det är huvudsaken. Jag kan ta att vara sjuk, det gör mig inte så mycket så länge hon får vara frisk. Nu har F gjort baguetter med salami och brieost, det har jag längtat efter hela graviditeten :)

Igår var första dagen som jag och tösen skulle klara oss ensamma utan F. Det kändes lite läskigt först men gick riktigt bra. Pärsen kom sedan inatt istället då hon endast åt och skrek mellan 21-04. Kan säga att jag var riktigt, riktigt trött mot slutet. Fick tillslut henne att somna.  Lilla tjejen är väldigt bestämd av sig och kräver mycket närhet vilket hon gärna får. Hoppas på att nätterna kommer gå lite smidigare framöver för det känns segt att bara sova två timmar per dygn.

Igår var det återigen dags för återbesök på BB-mottagningen. När man åker hem tidigt från sjukhuset så får man gå på kontroll hos dem och sedan gör de bedömningen när det är lämpligt att gå över till BVC istället. Nu har äntligen lillan vänt med vikten. Igår vägde hon 3 678g och då blev vi överskrivna till BVC. Känns skönt att hon vänt för det var lite oroande med vikten för trots allt så äter hon som en häst (och bajsar därefter :P). Imorgon bitti ska vi bara göra ultraljudet på höfterna som görs på alla nyfödda, sen slipepr vi förhoppningsvis ha med sjukhuset att göra på läääänge.

Nu är det dags för mig att äta litegrann!

Nu äntligen har jag lite energi och tid till att sätta mig vid datorn en sväng. Har varit helt avskärmad från verkligheten några dagar nu. Måndagen den 26 var vi på förlossningsinformation på sjukhuset. Vi skulle egentligen gått på den för en månad sedan men så har sjukdomar och sambons skola kommit emellan. Det var den sista förberedelsen som vi inte hade fixat. 15 minuter efter att informationen är färdig börjar jag få värkar. Jag är rätt så säker på att hon bara låg inne i magen och väntade på att hennes mamma och pappa skulle vara helt redo och förberedda för hennes ankomst. 53 timmar senare är hon hos oss i alla fall efter en utdragen och jobbig förlossning.

18 timmar gammal så åkte vi hem med henne och det kändes verkligen skumt. Fortfarande är jag helt säker på att vi bara får låna henne från sjukhuset. Det känns så underbart att slippa graviditeten kan jag säga. Känslan att kunna äta vad jag vill och att inte må illa dygnet runt är obeskrivlig. Ändå så räcker det bara att titta på lilla Nikolina för att känna att graviditeten var värd varje sekund.

Nu är hon 3½ dygn gammal och vi har börjat landa här hemma. Så nu kan man börja ta kontakt med yttre världen igen.