Mizzenn - vägen till ett nytt liv

Nu var det ett bra tag sen jag skrev här.  Har varit full rulle med att försöka få lite rutiner för all bebisskötsel, man är ju inte direkt van. Allting har gått bra med henne, hon är en väldigt lugn och snäll bebis. Tyvärr har hon fått riktigt ont i magen på grund av att jag äter antibiotika men om fem dagar är kurerna avslutade så då ska hon bli bättre. Nu har magdropparna hon får äntligen fått full verkan och magmassagen verkar också fungera bra. Skönt att få sova ganska bra om nätterna.

Själv har jag åkt på endometrit, infektion i livmodern. Inte alls någon höjdare. Det var många om och men innan det blev konstaterat men i onsdags fick jag träffa överläkaren på gyn som redde ut det. Trodde då att allt skulle vara frid och fröjd och jag började känna att jag repade mig. Igår kväll så fick jag dock en riktigt ordentlig blödning som inte visade någon som helst tendens att vilja sluta. Allting gick väldigt fort och två trevliga karlar på ambulansen kom och hämtade mig. På sjukhuset lyckades dem hejda blödningen i alla fall men fy så många hemska tankar som åkte runt i huvudet på mig. Tänk om man förblöder och jag inte får träffa Nikolina mer? Tänk om jag inte kan få fler barn? Tänk om... och så fortsatte det. F var hemma med Nikolina och han var lika orolig han. Man blir verkligen mer orolignär man har barn, definitivt. Nu gick allting bra och under småtimmarna kunde jag ta taxin hem. Så eländig jag kände mig då. Helt blodig T-shirt, målarfärgiga mysbyxor, omplåstrade armar efter nålsticken och ruffsig i håret stod jag ute i ösregnet och väntade på taxin. Undra vad taxichauffören tänkte. Snäll var han i alla fall. Fick med mig medicin som jag ska äta i tre dagar. Hoppas att lillan inte får några känningar av den. Nu är det vila som gäller i några dagar. På tisdag när F ska vara i skolan kommer min pappa hit och avlastar mig med Nikolina. Ska ju försöka att inte röra på mig alltför mycket utan ta det lite lugnt.

Min älskade lilla flicka är i alla fall pigg och kry, det är huvudsaken. Jag kan ta att vara sjuk, det gör mig inte så mycket så länge hon får vara frisk. Nu har F gjort baguetter med salami och brieost, det har jag längtat efter hela graviditeten :)