Mizzenn - vägen till ett nytt liv

Har precis kommit hem från ett besök hos läkaren. Behövde få veta vad jag ska äta för medicin nu mot min rygg/nackvärk medan jag är gravid. Kan ju knappt röra mig för stunden. Den jag träffar är en kvinna som jobbar som läkare på kvinnokliniken på sjukhuset. Just nu är jag mest häpen över vilken idiot till människa detta var.

Vill inte skriva ut för mycket om det här på bloggen men kan säga att jag kommer skriva ett brev och lämna till hennes chef. Knäppa läkare har jag mött tidigare men denna tar verkligen priset. Mycket handlade om att hon tycker det är lämpligt att gå NER 20-30 kg för mig när jag är gravid. Hallå, bara barnet med allt omkring väger ju runt 10 kg. Har redan gått ner från min inskrivnignsvikt fram tills nu på grund av kräkningarna och tänker då minsann inte gå ner något mer!

Det fortsatte med diverse förolämpningar och rena påhopp på mig som person. Inte alls något roligt. Nu är det ju så att jag har en konstaterad whiplashskada och en kotförskjutning på en av nackkotorna som gör att jag aktivt måste träna nacken och behandla med smärtstillande/antiinflammatoriskt för att hålla det i shack. Hon påstod att det bara har med vikten att göra, då sa jag till henne att jag vet att det minsann inte är så för då jag gick ner i vikt så var värken helt oförändrad. Hon tyckte jag var så klen så jag kommer minsann inte klara av någon förlossning. Alla andra läkare har alltid tyckt tvärtom, att jag kalrar värken bra tack vare att jag är i bra kondition muskelmässigt.

Känner mig verkligen nedtryckt av det här och inte alls glad. Känner mig som världens sämsta blivande mamma. Förstår inte hur man som läkare kan pluppa ur sig såna saker :( Jaja, jag fick i alla fall gå därifrån med de värktabletterna jag ville ha.

Imorse ringde jag sjukgymnasten och hade sån himla tur att jag fick en tid 9.30. For dit och i väntrummet trodde jag att jag skulle gå under, orkade inte sitta på deras obekväma stolar. Fick komma in i tid i alla fall och träffade en väldigt snäll sjukgymnast. När hon skulle kolla min rörlighet i nacke/rygg så tyckte jag att jag blev lite yr och knepig i huvudet. Två sekunder senare hade jag kräkts ner halva hennes byxor. Skämdes så fruktansvärt när en fick komma och städa och sjukgymnasten fick gå och byta byxor. Som tur var så förstod hon ju då hur illa det var ställt. Nerverna är helt överbelastade och tål ingen beröring. Fick prova ut en TENS-apparat som jag ska köra mycket med nu här hemma. Sen tyckte hon det var bra att jag ska till en annan läkare på torsdag, för smärtstillande behövs verkligen för att vi ska få bukt med det här problemet.

Jag är så glad att jag har tur som träffar så snäll och bra sjukvårdspersonal. Så många gånger när jag haft problem med nacken osv, att man inte blivit tagen riktigt på allvar bara för att man är så ung. Jag har goda förhoppningar om att jag till helgen ska vara lite piggare i alla fall. :)

En deprimerande nyhet är att jag kollat slut på Drop Dead Diva :( Den var ju så himla bra och slutade på ett väldigt frustrerande sätt. Hur ska det gå att vänta ända till sommaren att titta på säsong två?

Vill skicka er en kram för ni är så goa och jag får så snälla kommentarer av er. Det värmer :)

Jahapp så har helgen redan gått förbi och det är dags för F att åergå till pluggandet. Vi är ju rätt så mycket ovän med en av våra grannar. Eller rättare sagt, vem är inte ovän med den kvinnan? Men hon hyser speciellt agg mot F för det var han som senast skällde ut henne efter noter.  I alla fall, hon har varit sur sen i somras och roat sig med att smälla i sin ytterdörr så hela huset skakar varje gång hon ska gå in till sig. Varje gång har alla grannar skrattat och tyckte att hon är för patetisk.  Nu börjar det dock bli lite tröttsamt kan jag säga. Funderar allvarligt på att klaga till hyresvärden, för det är bara en tidsfråga innan saker i andras lägenheter far i golvet av hennes smällar.

Idag har jag i alla fått en tid till läkaren så jag ska både fixa det här med illamåendemedicin och kolla vad för smärtstillande för ryggen som jag kan äta. Är så van att ha ont i ryggen så oftast gör det mig ingenting att gå runt med det, men nu är smärtan verkligen outhärdlig och jag kan knappt ens röra mig. Anade ju att det skulle bli såhär när jag var tvungen att sluta upp med min vanliga behandling då jag blev gravid. Förvånad att ryggen ändå hållt så länge som den gjort.

Nu har jag fått riktig dille på en TV-serie. Kommer vara tvunen att sträcktitta på den då den är så himla bra. Drop dead diva heter den och handlar om en supermodell som dör i en bilolycka. Hennes själv får då leva vidare i en överviktig supersmart kvinnas kropp. Den är rätt spännande och väääldigt komisk kan jag säga.

Har inte bloggat på ett par dagar nu. Har faktiskt inte orkat då jag inte känt mig pigg för fem öre. Illamåendet blir sakta men säkert värre. Idag är det precis en månad sedan jag slutade med medicinen. Fick ju inte ta den längre då man kan riskera att barnet får neurologiska skador.

Vill verkligen inte stoppa i mig medicin men nu känns det ohållbart igen. Ska testa en av de tillåtna medicinerna ännu en gång för att se om de kanske hjälper nu. Tvivlar på det men orkar inte ha det såhär. Har ju inte kunnat äta normalt sen augusti. Imorgon tar jag första pillret, så då får ni hålla tummarna för att jag piggnar till mig.

Så helgen har än så länge och verkar fortsätta varit i soffliggarens tecken. Har mest legat och vilat mig. Ska se om vi i alla fall ska kika på den Falkfilmen som vi inte sett. Vet inte om jag orkar titta på Robinsom något mer, är så trött på deras pakter.

Hade en riktigt trevlig dag igår. På förmiddagen hann jag städa lägenheten så nu är allt återställt i vanlig ordning igen :) Sedan bar det av hem till pappa, så mysigt så :)

Idag ska jag starta upp med lite pyssel. Får bli stillasittande aktiviteter en tid nu för rygger har pajat ihop helt.  Jag har i alla fall en gigantisk idé om ett lapptäcke till Sprattel. Det ska vara ganska stort. Rutorna ska vara ganska stora och så ska det vara sagofigurer fastsydda. Det ska vara figurer som jag brukade titta på som liten, exempelvis snövit, trasfockorna, mumintrollen och liknande. Blir nog ett stort och krångligt projekt men symaskinen jag fick i födelsedagspresent måste ju få bekänna lite färg.

Hihi igår tog jag ner adventsstjärnorna. Har inte orkat det förrän nu. Tror vi var bland de sista i vårt bostadsområde. Men fy, så mörkt det blev när man tog bort dem! F måste fixa fönsterlamporna så vi får lite ljus här hemma igen.

Jag jobbar en timma för Haiti, gör det du också!

Klickbar bild

... med en himla fart.

"Du har 99 dagar kvar till beräknad förlossning"

Kan inte fatta att det bara är tvåsiffrigt nu. Känns ju som igår som man hade 250 dagar kvar :)

Det finns en sak som gör mig riktigt förbannad och får mig att undra hur folk tänker egentligen.

Flera tidningar och nyhetspogram har uppmärksammat problemet att färre och färre personer stannar vid trafikolyckor. De kör förbi, ringer SOS men hävdar att de inte hinner stanna eller att de "faktiskt har gjort sitt". Jag förstår att vissa människor är rädda för att bli inblandade och kanske se en väldigt skadad människa. Men, det är faktiskt så att om trafikoffren ska överleva eller inte till allra största delen är beroende av att man snabbt får första hjälpen. 20% av de som dör i trafikolyckor gör det på grund av att luftvägarna är blockerade. Ofta är det enkelt att åtgärda bara genom att någon lyfter upp huvudet och ser till att personen kan andas.

Jag tycker faktiskt att alla borde ta sig en tankeställare. De som inte stannar vid en olycka borde ta mig tusan skämmas. Nästa gång kan det vara en själv eller ens barn som råkat ut för något. Kanske dör då personen på grund av att ingen vågade stanna. Även om man inte är expert är det bättre att stanna och göra sitt bästa.  Oftast är det bättre att göra någonting än ingenting alls, då har ju offret verkligen inte en chans att överleva.

Jahapp, nu har jag och sambon bestämt oss för att ni ska få börja gissa om det är en pojke eller flicka och när denne tittar ut. Vinnaren får hedern som pris :)

Den beräknade dagen för förlossning är 29 april så gissa på nu!

Åh vad glad jag blev alldeles nyss. Hittade en sak på Tradera som har ett väldigt högt känslomässigt värde för mig. Min mamma hade en gammal, sliten, broderad kudde som hon hade haft som liten. Jag ville brodera en likadan men tyvärr var den för sliten för att kunna se mönstret. Har letat som en tok efter ett broderimönster men då kudden är från 50-60 talet var det ju i stort sett hopplöst.

Vad hittar jag då när jag sitter och letar filtar till bebisen? Jo en broderad likadan kudde. Köpte den direkt och den ska lilla Sprattel få ha i sin säng. Jag blev så himla glad och vet att mamma också hade blivit det då hon tyckte väldigt mycket om den kudden.

Hehe det är många som har frågat vem vi tyckte bebisen var lik och h*n verkar vara väldigt lik sin pappas släkt. Om man tittar på första kortet så ser det ut som den har långt lockigt hår. Är det en kille så måste det ju vara en riktig pudelrockare :)
F's pappa var lockig när han var liten så det är nog därifrån generna kommer. Min släkt har alltid haft rakt hår. Inte för att jag tror att bebisen redan har axellångt hår, men bilden såg så rolig ut :)

Idag är det en massa att stå i. Imorse monterade jag ihop IKEA-skåpet så nu är det på plats i sovrummet redo för att sluka Sprattels alla grejer. Kanonbra blev det och dessutom roligt när det bara kostade knappt 600 kronor. Bra för plånboken.

Så nu har vi äntligen fått kika och lilla Sprattel ser pigg och kry ut. Alla organen var som de skulle och det kändes så bra att få höra.

Efteråt så åkte vi till IKEA. Vi var på jakt efter ett smalt högre skåp där vi kan ha Sprattels kläder. Vi gick igenom hela affären och alla skåpen var för grunda. När vi hade gett upp hoppet och var vid kassan så fick vi se den perfekta hyllan stå borta på lagret. Så den blev det. Nu är det dags för oss att vila lite innan vi ska ner och kika på bio :)

Åh vad glad och lättad jag blev imorse när jag gick in på internetbanken. Då har jag blivit beviljad min sjukskrivning i december och det har inte varit några problem. Vilken lättnad säger jag bara. Var nästan inställd på att inga pengar skulle komma.

Nu ska jag fixa och dona lite här hemma innan det är dags att åka till Göteborg :)

Jag är verkligen egentligen en unge fast i en vuxens kropp i många avseenden. Det finns vissa saker som jag tror att jag aldrig kommer växa ifrån och det är prinsar och prinsessor. Är så barnsligt förtjust i Barbiedockor, filmer som Lilla sjöjungfrun, böcker om prinsessor och liknande. När jag har gått i barnaffärer och kikat så kan jag inte låta bli att stanna och titta på alla fina prinsessbarbies :D Jag vet, det låter helfjantigt men jag kan inte hjälpa det *hehe* Blir det en flicka vi får så hoppas jag verkligen att hon kommer ärva mig och älska barbies och sånt. Då har ju i alla fall jag en ursäkt att handla och vara med och leka :)

Igår var en jobbig dag. Först på förmiddagen var jag ute och letade madrass och kudde till vagnen och vaggan. Jag hittade det jag skulle men fick problem med att jag fick så kraftiga sammandragningar att det var med nöd och näppe jag tog mig tillbaka till bilen. Åkte hem och vilade i flera timmar men det ville inte släppa.
På eftermiddagen var jag tvungen att åka iväg igen för det var dags för ett avstämningssamtal med min handläggare på Arbetsförmedlingen. Där strulade allt som kunde strula. Jag väntade och väntade och hade samtidigt himla ont i magen. Till slut fick jag reda på att jag var dubbelbokad och att de redan avanmält mig till a-kassan. Fy, jag orkade inte ens bli irriterad i det ögonblicket. Till slut fick jag träffa handläggaren en kort stund som beklagade det inträffade och hon skulle fixa så det inte strulade med a-kassan.

Sedan bar det av hem igen och jag fick inta horisontalläge resten av kvällen. Tankarna flaxade förbi litegrann och jag var lite orolig för att det var förlossningen som hade startat. Till slut efter att ha pratat med pappa och svärmor så tyckte de att jag skulle ringa sjukhuset och det gjorde jag. Det var överbelamrat där som bara den. Fick en tid tills idag i alla fall så de får kolla så allting verkar okej. Känner mig likadan idag så det verkar ju inte eskalera i alla fall.

På fredag ska vi utnyttja julklappen från min syster pojkvän i alla fall. Vi ska gå på bio och titta på "Snabba Cash". Ser fram emot det då vi verkligen kan behöva komma ut litegrann från alla krämpor och från sambons pluggande.
Nu är det vöer fyra månader sen jag började gå hemma och jag är förvånad över hur snabbt tiden har gått. Tycker den bara svischar fram. Skrämmande att vi alldeles snart har under 100 dagar kvar till den beräknade förlossningen . Tycker det känns som kanske max två månader sen som vi började på 280.

Igår hämtade jag ut lite paket från posten. Skötväskan hade kommit och den är sååå fin i verkligheten. Den går att använda även som en vanlig väska och det är ju ekonomiskt. Nu måste jag gå och hålla terroristern aka katterna lite sällskap.

Igår var det ju meningen jag skulle städa förrådet. Av någon underlig anledning så fastnade jag vid datorn i stället. Det gör inte så mycket, egentligen har jag ju ingen brådska men det hade varit skönt att få det gjort.

Idag har varit en ganska rutten dag. Har mått illa och kräkts flera gånger idag. Är rädd att det är som för vissa, att man mår bra någon vecka och sedan börjar allt om igen. Orkar inte med en runda till så får verkligen hoppas det var tillfälligt. Har mått lite dåligt i över en vecka nu dessvärre.

Trött och irriterad är jag idag också. Iskallt inomhus, jättetorr kliande hud, kass cirkulation i kroppen på grund av att man frusit så länge och på det så vill min magmun inte vara med nu längre. Den läcker konstant magsyra och jag måste ligga ordentligt uppallad för att inte maten ska komma upp. Segt men jag hoppas jag känner mig på lite bättre humör imorgon. Förhoppningsvis får jag en himla massa paket imorgon som jag ser fram emot. Ska bli så skoj så.

Tydligen är det någon som vill mig gott idag. Inte ens fem minuter efter att jag postade inlägget om skötväskan så gick jag in på Tradera och vips ploppade det upp en ny auktion med denna väskan. Dessutom var det "köp nu" så jag slapp vakta auktionen.  Har betalat och väskan är skickad. Borde komma innan veckan är slut tycker jag.
Dessutom har jag passat på att köpa en Bola. Det är ett långt halsband som hänger ner vid magen. Den innehåller en speciell typ av pingla som låter när jag rör mig. Efter att barnet är fött så sägs det att han/hon känner igen ljudet och blir lugn. Hoppas det funkar.

Nu har jag äntligen fixat klart alla papper för A-kassan. Det tog en stund. Dessvärre kan jag inte få någon a-kassa förrän jag har fått besked från Försäkringskassan om sjukpenning i december. Hoppas FK skyndar sig, men jag känner på mig att det kan ta lite tid. Liten del av mig är dessutom orolig för att jag inte får någon ersättning alls eftersom de inte anser att graviditet är en sjukdom utan ett frivilligt tillstånd. Jodå, jag har magsjuka i 20 veckor helt frivilligt och det är ju fullständigt normalt vid en graviditet. Suck.

har en del att stå i idag. Ska städa av litegrann och börja städa ur förrådet.

Fy så arg jag blev på mig själv i fredags. Har i en vecka väntat på att en auktion på Tradera med en jättesnygg skötväska skulle ta slut. Jag tänkte ju kika in på auktionen i sista stunden och lägga ett bud. Jo, vad händer då? Jag är så inne i städningen att jag glömmer bort det. Usch, då var jag inte glad på mig själv. Speciellt inte när jag såg att den bara gick för 360 kr och nypriset är väldigt mycket högre.

Men, vad ser jag nu! Att samma säljare har lagt ut en ny auktion med en likadan ny väska. Åh, så glad jag blev då. Imorgon går den ut i alla fall och den SKA jag ha. Måste sätta alarm på mobilen så jag inte glömmer när den slutar den här gången.

Är den inte fin?

I fredags kom till slut F´s pappa med familj. Vi åt tacos och det var  himla gott. Längesen vi åt det. Jag testade för första gången alkoholfritt vin och det var riktigt gott faktiskt. Jag var inte sugen på vanlig cider då jag tycker det är så sött. Sen tittade vi på Let´s dance och man kan ju inte låta bli att tycka Willy vad bra charmig :) Inte någon bra dansare men tycker han har så underbar personlighet.

I lördags var vi på Antikladan för att leta lite möbler till F´s pappas hus. Den butiken är verkligen något i särklass. Alltid hur mycket folk som helst och det finns ju till och med en hel del som kommer utomlands ifrån bara för att handla i denna affär. Antikaffärer som håller samma klass och prisklass som denna kan man garanterat räkna på en hand. Fantastiskt mycket vackra saker och man längtar tills vi bor i hus. Nästa gång vi åker till Eskilstuna så tar vi med oss släp härifrån med möblerna de köpte. Hoppas bara att resan går bra så man inte pajjar grejerna på vägen *hehe*

Igår åkte de hem vid lunch och jag och F for till IKEA för att shoppa lite för presentkortet som vi fick i julas. Det blev bara lite saker till bebisen sen bestämde vi oss för att spara presentkortet till den framtida flytten. Det kan verkligen behövas då, för det är alltid en massa saker man saknar när man flyttar.

Denna veckan blir det fullt upp. Har massor att fixa till arbetsförmedlingen och ska även dit på onsdag för att verifiera mina betyg och arbetsmeriter. På fredag har vi något som vi verkligen ser fram emot, ett ultraljud på bebisen i 3D. En liten allmän hälsokoll så de ser att allting är som det ska plus att det blir roligt att få hem lite fina ansiktsbilder :)

Nu ska jag fylla i alla papper för att ansöka om A-kassa. De är inte dåligt många i och med att jag var sjukskriven i december kan jag säga...

Huga så trött jag är i kroppen nu. Har hållt på och städat i x antal timmar nu men det blev så rent och fint så. I helgen kommer sambons pappa med familj och hälsar på, ska bli så roligt med lite gäster :)
Innan de kommer har jag lite kvar att fixa, måste skriva en handlingslista och städa trappen. Sen kommer F och hämtar mig så vi kan  handla. Sedan blir det fredagsmyyyys med tacos och alkoholfritt vin.

Nu när jag har fart runt som en vilde här i lägenheten med dammjagaren i högsta hugg så har det blivit hela 17°C inomhus. Dra på trissor, det är nästan så man kan skippa fleecetröjan :) Man har börjat vänja sig ltie mer nu vid kylan, så nu känns det faktiskt inte så farligt längre.

Nu kommer säkert en del av er att rynka på ögonbrynen och tycka det jag skrivit är helkonstigt. Men det är mina funderingar och åsikter och jag kände ett behov av att få skriva ner dem.

Igår kväll låg jag och tänkte lite medan min sambo snarkade så sött i sängen. Innan han somnade pratade vi om vilken enormt stor resa vi båda har gjort de sista fyra åren. Jag var en luttrad och sargad  tjej, inget självförtroende och fick kämpa dag till dag med att klara mig. Jag var rädd för framtiden och skulle någon be mig föreställa mig mitt liv om fem år skulle jag beskrivit den som väldigt mörk. Jag var trött ända in i själen, så obeskrivligt trött och hade ingen som helst tillförlit till mänskligheten.

Jag minns när jag träffade min F, han var mycket blyg och hade enormt svårt att stå på egna ben eller visa känslor. Nu idag fyra år senare så märker jag verkligen hur han har mognat. Tidigare vågade han inte le och det värmer i mitt hjärta varje gång han brister ut i ett enda stort leende. Han är aldrig rädd utan kan alltid vara sig själv. Jag beundrar honom verkligen för att han lyckades ta tag i sig själv, bestämma sig för att gå vidare på sin egna livsstig och att han lyckades.

Sen när vi träffades så kändes det precis lika självklart som när man knäpper sina egna händer. Allting föll på plats. Jag kunde hitta mig själv och det kändes som hela marken under mina fötter inte längre gungade utan nu var stabil mark att stå på.

Det känns skönt att känna sig så stark. När vi är tillsammans är vi ännu starkare och det känns underbart att ha den tryggheten att veta att man aldrig är ensam. Nu vet jag vad skillnaden är mot en vanlig förälskelse, vid äkta kärlek blir man totalt oegoistisk. Jag vill aldrig hindra min F från att göra det han vill i livet utan vill att han ska vara fri och vara med den han älskar och göra det han vill. Jag tror att det är först när man på riktigt inser att man aldrig kan bestämma över någon annan människa som man kan känna äkta, gränslös kärlek. När man är säker på att allt partnern gör är av fullständigt fri vilja.

Så känner jag. Därför kändes det så naturligt och underbart att bilda en familj med min F. Det var inte för att vi ska ha någon att pyssla om eller liknande utan för att jag känner att våra band är så starka att det finaste är då att ett barn ska få födas till denna världen av föräldrar som älskar barnet och varandra så oerhört mycket.
Vi har gått igenom så mycket så jag är 100% säker på vart jag har F. Det finns inte ens det minsta lilla tvivel på att vi alltid kommer ställa upp för varandra.

Igår bestämde vi oss för att beställa minnesalbumet vi ville ha. Priset var nedsatt så det var ju perfekt tajming :)
Vi ville inte ha ett för puttinuttigt album utan ett ganska neutralt ändå. Detta är robust och vi får plats med mycket text och bilder.

Både jag och sambon längtar oss alldeles fördärvade efter vår lilla Sprattel. Tänker på henne/honom mest hela tiden och blir så rörd när jag tänker på hur fantastiskt det faktiskt är att det är en liten människa som växer. Jag är inte den blödiga typen i vanliga fall och under graviditeten har jag också hållt mig lugn i nerverna. Däremot så är jag väldigt känslig om jag ser ett barn födas, för då tänker jag på vilken otrolig chock det måste vara att födas. Tänk att ligga i sin trygghet för att sedan slungas ut i kylan och verkligheten.

 

Kan inte förstå att det bara är 3-4 år sedan som jag tyckte att jag absolut aldrig ville ha barn. Nu när man har gått hemma har man funderat mycket på detta och varför jag kände så. Mycket handlar det om att jag har fått växa upp sen små barnsben med att min mamma var allvarligt sjuk. har varit så fruktansvärt rädd för att någonting skulle hända mig eller pappan och att barnet skulle växa upp med sorgen att få ha en sjuk/död förälder. Men ju mer jag har funderat på det, desto mer har jag kommit till insikt att jag aldrig själv skulle velat förbli ofödd. Trots att livet många gånger har varit orättvist hårt när man var liten så fick jag ändå växa upp i en otrolig familj. Alltid fylld av kärlek och närhet. Är man älskad så spelar faktiskt materiella saker ingen roll.

 

Nu har jag ju inte fått barn än men ändå så tänker man lite annorlunda mot vad man gjorde innan man blev gravid. Nu har jag fått en helt annan förståelse för hur det måste ha känts för min mamma när hon var tvungen att förlösa min syster med kejsarsnitt så att hon kunde påbörja sin cancerbehandling. Fy så fruktansvärt att precis ha fått ett litet barn och veta att man är så sjuk att det är stor risk att man inte kommer finnas där sen.

 

Framtiden kan jag inte sia om men jag hoppas verkligen på att vi kommer få vara en frisk familj. Även om det inte skulle vara så så skulle jag aldrig ge upp utan kämpat med all den kraft jag har för att få se lilla Sprattel växa upp och bli stor.

Jahapp nu har jag varit hos BM och det gick inte så värst vidare bra ärligt talat. Hjärtljuden, blodtrycker och magen var jättebra men däremot var det väldigt strul med blodproven. Jag är ju RhD- vilket innebär att jag får ta lite extra blodprovet och sådär. Det hade ju inte varit några problem om det var så att det finns folk som kan sticka mig!!
All heder åt sköterskorna, de gör verkligen sitt bästa, men oftast så slutar det med kanske 10 stick och alla är misslyckade. Brukar inte ha ont av att bli stucken då jag är van, men denna gången måste hon ha träffat en massa nerver för bägge armarna är nästintill obrukbara. Är faktiskt rätt oroad över hur det ska gå på förlossningen. Tänk OM man akut måste sticka mig och det inte går, vad gör man då?
Den fick jag lite bannor om att jag måste äta mera järn, jajaja, men nu råkar det vara så att jag inte gillar järnmedicinen :P

Idag ska jag tvätta och städa. Imorgon kommer sambons pappas släkt hit och det ser vi fram emot. Småsystrarna ska bo hos oss i vår iglo. Får se vad de säger om det *hehe*

Har varit ute på en shoppingrunda och herregud så jag har skrattat. Det är snorhalt ute, addera alla inkompetenta bilister på det och man får en härlig sörja ute på vägarna. Vissa verkar tro att bilen bara är utrustad med en gaspedal och använder den flitigt för att försöka gasa sig ur en snödriva. Alla förare borde varje vinter ut och övningssladda på en parkering så de lär sig hantera sin bil.

Nog sagt om det. Fick inhandlat en massa bra saker till Sprattel som jag är nöjd med. Men framförallt, jag var på jakt efter en väska som går att använda som skötväska. Oh herregud vilken snygg väska jag hittade. Typiskt mig så var i stort sett alla andra väskor på rea utom den. Det är tyvärr typiskt mig, för när jag fastnar för en viss sak så skiter jag i alla andra väskor, det är bara den jag vill ha. :D
Nu ska jag lägga mig på soffan, kika på film och ta det lugnt. Har väldigt ont i huvudet efter morgonens strapatser plus att jag har sovit som en kratta.

Idag ska jag våga mig på något som jag inte gjort på många år - äta lutfisk. Jag har i alla år avskytt den rätten men nu var det ganska många år sedan jag smakade det och kanske har smaken förändrats allt eftersom man blivit äldre. Läskigt, men jag ska ge det en ärlig chans :D

Om en stund ska jag åka en sväng till pappa. Imorgon drar han iväg till Dalarna i två veckor så det kan ju vara roligt att ses innan det.  Bra också att fly vår lägenhet för den är inte varm kan jag säga. Inomhustemperaturen låg i vardagsrummet på 16 grader. Det är alldeles för kallt för mig så fingrarna är alldeles stela och blåa. Pappa har det inte heller så himla varmt hemma hos sig men han har ju i alla fall minst 18 grader inomhus *hehe*.

Nu måste jag fixa för katterna så de klarar vara hemma själva några timmar, mina små pälsklingar!

Jahapp, vilken otroligt förvirrande dag det har varit idag. För första gången i mitt liv skulle jag gå ner till Arbetsförmedligen och anmäla mig som arbetssökande. Jag vet, de flesta i min ålder har varit arbetslösa så jag borde känna mig glad över att jag alltid haft jobb. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig otroligt tom och misslyckad. Det sociala nätet har rämnat under mina fötter och det är något jag sörjer.

Sen var det dags att kila hem. Det är ju tusen papper att fylla i, ännu fler eftersom jag har varit sjukskriven i december. Jag har så svårt att föreställa mig att jag inte kommer att arbeta på kanske 1½ år, det känns väldigt konstigt. Jag har varit så van att ha många bollar i luften och jag undrar ständigt vad denna "ledighet" ska göra med mig. Jag vet att jag kommer ha fullt upp med att uppfostra vår lilla Sprattel men förut har schemat alltid varit ännu mer späckat. Jobba heltid, plugga heltid och så en massa annat som man också hunnit med på samma gång. Vi får helt enkelt se hur det blir, men tanken är lite svindlande.

Å andra sidan känner jag mig just nu så otroligt fri. När jag hade packat ihop mina saker på jobbet och varit på skolan för att hämta ut alla betyg, känslan var obeskrivlig. Jag var färdig, klar, med den biten av mitt liv. Solen sken och all stress som man tidigare känt bara rann av mina axlar. Extremt förlösande känsla.

På torsdag är det dags för bebischeck igen. Ska bli så mysigt så :) Det verkar vara en väldigt pigg krabat därinne för h*n bufflar runt många timmar i sträck utspritt över hela dygnet. Vi har kommit ganska långt på vår "att-köpa-lista" och det är mest småkraffs kvar att köpa. Vagn, bilbarnstol, skötbord, säng och lite kläder är inhandlat. Känns så skönt och jag som är ett planeringsfreak vill gärna ha klart allting i god tid (man vet ju faktiskt aldrig om bebis får för sig att komma tidigt).