Minnesdagen
Så var "den" dagen här - igen. Ikväll vid 21.15 är det tre år sedan mamma tog sitt sista andetag och det känns precis som igår. Minnesbilderna är fortfarande lika skrämmande och jag önskar så att de kunde försvinna ur mitt huvud. Tänk om hon bara kunde komma tillbaka om så bara för en kort stund. Skulle vilja hålla om henne en gång till, lukta på hennes kläder och höra henne prata med mig.
Det låter säkert som en klyscha, men hon var verkligen speciell. Inte bara för att hon var min mamma, utan för att hon faktiskt var ganska mycket mer annorlunda än de flesta människor. Hon var totalt osjälvisk, månade alltid om alla andra, främst oss barn. Hon älskade verkligen människor och kunde se något gott i alla, även de som vi andra hatade.
Så, idag är det en tung dag. När jag vaknade vid 1-tiden inatt och skulle amma lilla Nikolina så tänkte jag på att jag hoppas verkligen inte att livet bara tar slut den dagen vi dör och att mamma på något sätt ändå skulle kunna se lilla Nikolina. Det är inte roligt att tro att allting bara blir svart, så därför försöker jag intala mig att det inte är så.
Nu ska vi städa och packa för imorgon bär det av till Eskilstuna för att fira F´s syster student. Läskigt att resa så långt bort för första gången med lillan. Massor som man inte får glömma att packa.
Det låter säkert som en klyscha, men hon var verkligen speciell. Inte bara för att hon var min mamma, utan för att hon faktiskt var ganska mycket mer annorlunda än de flesta människor. Hon var totalt osjälvisk, månade alltid om alla andra, främst oss barn. Hon älskade verkligen människor och kunde se något gott i alla, även de som vi andra hatade.
Så, idag är det en tung dag. När jag vaknade vid 1-tiden inatt och skulle amma lilla Nikolina så tänkte jag på att jag hoppas verkligen inte att livet bara tar slut den dagen vi dör och att mamma på något sätt ändå skulle kunna se lilla Nikolina. Det är inte roligt att tro att allting bara blir svart, så därför försöker jag intala mig att det inte är så.
Nu ska vi städa och packa för imorgon bär det av till Eskilstuna för att fira F´s syster student. Läskigt att resa så långt bort för första gången med lillan. Massor som man inte får glömma att packa.
Kommentarer
Postat av: Ida
hahaha, Arvid skulle man inte kunna göra så med. Han klappar insekterna. ;)
Postat av: Ida
haha ja jag ör chockad över att det går så bra som det gör faktiskt. Våra vildingar är mer blommördare och avbitartänger än pyromaner. :)
Trackback
