Varför vi bildar familj
Nu kommer säkert en del av er att rynka på ögonbrynen och tycka det jag skrivit är helkonstigt. Men det är mina funderingar och åsikter och jag kände ett behov av att få skriva ner dem.
Igår kväll låg jag och tänkte lite medan min sambo snarkade så sött i sängen. Innan han somnade pratade vi om vilken enormt stor resa vi båda har gjort de sista fyra åren. Jag var en luttrad och sargad tjej, inget självförtroende och fick kämpa dag till dag med att klara mig. Jag var rädd för framtiden och skulle någon be mig föreställa mig mitt liv om fem år skulle jag beskrivit den som väldigt mörk. Jag var trött ända in i själen, så obeskrivligt trött och hade ingen som helst tillförlit till mänskligheten.
Jag minns när jag träffade min F, han var mycket blyg och hade enormt svårt att stå på egna ben eller visa känslor. Nu idag fyra år senare så märker jag verkligen hur han har mognat. Tidigare vågade han inte le och det värmer i mitt hjärta varje gång han brister ut i ett enda stort leende. Han är aldrig rädd utan kan alltid vara sig själv. Jag beundrar honom verkligen för att han lyckades ta tag i sig själv, bestämma sig för att gå vidare på sin egna livsstig och att han lyckades.
Sen när vi träffades så kändes det precis lika självklart som när man knäpper sina egna händer. Allting föll på plats. Jag kunde hitta mig själv och det kändes som hela marken under mina fötter inte längre gungade utan nu var stabil mark att stå på.
Det känns skönt att känna sig så stark. När vi är tillsammans är vi ännu starkare och det känns underbart att ha den tryggheten att veta att man aldrig är ensam. Nu vet jag vad skillnaden är mot en vanlig förälskelse, vid äkta kärlek blir man totalt oegoistisk. Jag vill aldrig hindra min F från att göra det han vill i livet utan vill att han ska vara fri och vara med den han älskar och göra det han vill. Jag tror att det är först när man på riktigt inser att man aldrig kan bestämma över någon annan människa som man kan känna äkta, gränslös kärlek. När man är säker på att allt partnern gör är av fullständigt fri vilja.
Så känner jag. Därför kändes det så naturligt och underbart att bilda en familj med min F. Det var inte för att vi ska ha någon att pyssla om eller liknande utan för att jag känner att våra band är så starka att det finaste är då att ett barn ska få födas till denna världen av föräldrar som älskar barnet och varandra så oerhört mycket.
Vi har gått igenom så mycket så jag är 100% säker på vart jag har F. Det finns inte ens det minsta lilla tvivel på att vi alltid kommer ställa upp för varandra.
Igår kväll låg jag och tänkte lite medan min sambo snarkade så sött i sängen. Innan han somnade pratade vi om vilken enormt stor resa vi båda har gjort de sista fyra åren. Jag var en luttrad och sargad tjej, inget självförtroende och fick kämpa dag till dag med att klara mig. Jag var rädd för framtiden och skulle någon be mig föreställa mig mitt liv om fem år skulle jag beskrivit den som väldigt mörk. Jag var trött ända in i själen, så obeskrivligt trött och hade ingen som helst tillförlit till mänskligheten.
Jag minns när jag träffade min F, han var mycket blyg och hade enormt svårt att stå på egna ben eller visa känslor. Nu idag fyra år senare så märker jag verkligen hur han har mognat. Tidigare vågade han inte le och det värmer i mitt hjärta varje gång han brister ut i ett enda stort leende. Han är aldrig rädd utan kan alltid vara sig själv. Jag beundrar honom verkligen för att han lyckades ta tag i sig själv, bestämma sig för att gå vidare på sin egna livsstig och att han lyckades.
Sen när vi träffades så kändes det precis lika självklart som när man knäpper sina egna händer. Allting föll på plats. Jag kunde hitta mig själv och det kändes som hela marken under mina fötter inte längre gungade utan nu var stabil mark att stå på.
Det känns skönt att känna sig så stark. När vi är tillsammans är vi ännu starkare och det känns underbart att ha den tryggheten att veta att man aldrig är ensam. Nu vet jag vad skillnaden är mot en vanlig förälskelse, vid äkta kärlek blir man totalt oegoistisk. Jag vill aldrig hindra min F från att göra det han vill i livet utan vill att han ska vara fri och vara med den han älskar och göra det han vill. Jag tror att det är först när man på riktigt inser att man aldrig kan bestämma över någon annan människa som man kan känna äkta, gränslös kärlek. När man är säker på att allt partnern gör är av fullständigt fri vilja.
Så känner jag. Därför kändes det så naturligt och underbart att bilda en familj med min F. Det var inte för att vi ska ha någon att pyssla om eller liknande utan för att jag känner att våra band är så starka att det finaste är då att ett barn ska få födas till denna världen av föräldrar som älskar barnet och varandra så oerhört mycket.
Vi har gått igenom så mycket så jag är 100% säker på vart jag har F. Det finns inte ens det minsta lilla tvivel på att vi alltid kommer ställa upp för varandra.
Kommentarer
Trackback
